True Detective - mitt första intryck

Från det här...

...till det här! WOW!

Detta bådar så gott. SÅ GOTT.

Det första avsnittet följer samma spår som det man fått se i trailers och teasers. Den här effektiva avsaknaden av positiva färger både i själva storyn och i utförandet. Det är så snyggt gjort att jag blir lite gråtfärdig.

Hoppandet i tid (nutid-dåtid) får mig att tänka på De misstänkta och Verbal Kint. När han sitter där på Kujans kontor och hela historien nystas upp. Det är ett smart trick att köra den sortens storytelling och True Detective hanterar det väl så här långt.

Samspelet mellan Rust (Matthew McConaughey) och Martin (Woody Harrelson) påminner mig om Dödligt vapen 1, när Mellan och Glover ska bonda och Mel är helt cray-cray men man fattar att det finns något fint där bakom galenskaperna. I True Detective finns dock ett lager till. Och det är att istället för att finna ett hjärta av guld där bakom tvångsmässigheten hos Rust upptäcker man som tittare att Martin inte är den helt genomfryntlige familjeman han utåt föreställer. I FUCKING LOVE THAT! The owls are not what they seem osv.

Betänk också att vi har ett par bästisar - som typ gjort sig kända för att röka gräs och spela bongos nakna - i de två mest komplexa roller jag sett på länge och häpna än mer. Bägge uppvisar ett fantastiskt nyanserat skådespel. McConaughey går bara från klarhet till klarhet och som slusk är han formidabel.   

På avigsidan finns själva mordgåtan just nu. Var de tvungna att sätta hjorthorn på det - givetvis - nakna kvinnoliket? Så 2013 och Hannibal. Sen - som TVdags berör - är det inte ett överflöd av intressanta kvinnoroller. Det är inte något jag stör mig på. Än. Jag inbillar mig att det kommer bli bättre på den fronten allt eftersom historien rullas upp. 

Betyg: 4 urstarka bongosolon.

Ps. Att återse hästfyllot Steve från Deadwood var en oväntad bonus.