 |
| Deltagarna i Masterchef Aus, säsong tre. Foto: Ten |
För lika förbannad som jag kan bli av urmjölkandet i att visa 86 avsnitt av något som i andra versioner klarats av på 12-14 avsnitt, lika glad blir jag över hur himla nära både domare och deltagare man som tittare kommer på alla di här episoderna. Det är givetvis uträknat, som tittare ska du drabbas av samma passion och intresse för/som de som tävlar.
Dessutom verkar det i den australiska varianten som att det inte finns ett ont ben i kroppen av någon av de tävlande (eller hos domarna). Alla månar om varandra, blir uppriktigt ledsna när någon åker ur och hjälper varann att gå vidare. Det är minst sagt uppfriskande att slippa de evinnerliga dramerna och intrigerna som ses i övriga kocksåpor (och ja, jag tittar extra mycket på dig, Gordon Ramsay). Här koncentreras dramatiken till själva matlagningen istället, som sig bör. Det blir lika bra tv för det. Bättre! (Hör du det, Gordon Ramsay?) Ju skickligare vissa blivit desto roligare har det blivit att se. Hen som vann var absolut ingen jag hejade på i början men jädrar vilken enorm utveckling personen genomgick. Sjukt imponerande och hen hade min röst i finalen.
Och ska jag prata lite om alla gråtkalas säsongen bjuckat på? Herregu, vad det bölats. När det gått bra har det grinats, när det gått dåligt likaså. När någon åkt ur = buhu galore. När de fick träffa sina nära och kära efter tre månader frånvaro... *tårkaskader* och givetvis - när vinnaren korades då hulkades det nåt vansinnigt här. Plus att de i den här säsongen fick laga mat åt Dalai Lama. Gåshud all over.
Så. Hur mycket jag än lider av att veta att jag nu har 70 nya eppar att ta mig an i säsong fyra (det går åt rätt håll i alla fall, senaste säsongen hade "bara" 65), vet jag också att när jag väl kommit in i programmet kommer det vara helt värt det. Well played, Masterchef Aus, well played.
Ps 1. Har ni sett hur gulligt domarna George och Gary gungar på fötterna när de pratar?
Ps 2. Den 26 mars börjar en ny omgång av Masterchef UK. Originalet. Får inte heller missas!
7 kommentarer:
Åh! Som vanligt skriver du bäst! På pricken! Det är snällheten i AUS som gör att jag tycker så mycket om den! Mycket kul har du att se fram emot! Och säsong fyra var ju något av en favorit hos en annan som helhet, även om säsong två vinnaren är bästa vinnaren enligt mig och även fantastiskt rolig att följa på twitter :)
Älskar MC Australia! Och till skillnad från dig har jag alltid varit förtjust i att det är så många avsnitt, just för att man får verkligen lära känna alla deltagare (nåja, kanske inte de första två som försvinner så pass tidigt). Men det har å andra sidan också att göra med att alla är just så vettiga människor - både domare och deltagare. Jag hade aldrig stått ut med den amerikanska versionen i 70 avsnitt, där blir jag less redan efter ett när dom tar fram hur hur mycket bättre vissa tycker sig vara än alla andra och hur dom skapar rivalitet mellan vissa deltagare.
Sen har ju MC Australia fenomenala domare. Jag gillar alla tre, även om Matt Preston har en särskild förmåga med ord för att få fram en viss känsla, stämning eller smak. Var det i säsong tre som han i början av säsongen, när deltagarna skulle laga mat baserat på ett minne, berättade om när han själv var liten och åt jordgubbar hos sin morfar/farfar? Grymt rörande och tårframkallande - och det var bara beskrivningen av uppdraget!
Även MC Australia Professionals som gick förra året var bra (och gick bara i 25 avsnitt ;) ).
josisosis: Men tack, kära du, utan dig och ditt MC Aus-gillande i bakhuvudet hade jag nog inte orkat börja kolla igen! Och tack vare dig ser jag nu fram emot säsong fyra också!
Jonte: Nä fy, för att höra Gordon Ramsay dra ut på allt i oändlighet och dessutom göra show av varenda liten detalj i 70 eppar!!! Mardröm. Det går med nöd och näppe att tolerera i dess nuvarande form. Jag är dock enormt svag för Bastianach.
Matt Preston! Han är gourmet ut i fingerspetsarna, jag älskar hans sätt att smaka på orden innan han uttalar dom, precis som du säger. Han, Gary och George är en perfekt treenighet.
Professionals också säger du? Jag visste att det fanns ett All Stars men detta är alltså med proffskockar? Tack, jag ska se till att se det med!
(Och ja, det var i tredje säsongen som Matt pratade jordgubbar, loved it!)
Tar upp lite väl mkt tid att plöja igenom så pass mkt av något som inte är typ The wire. Men kul o beroendeframkallande är det inte desto mindre! Säs 4 är absolut coolare än säs 3, yngre personer och inte lika mjäkigt. Nackdelen för mig är att de beter sig för gulligt/intetsägande, spec i den svagaste säs 3!
Men får hålla med om att det är att föredra framför US galna drama-Queen upplägg..
Sveriges variant känns mest amatörmässig i skill-nivå samt för tråkig med fåtal resor o coola tävlingar.. Men snyggt o sevärt i guess!
Är också expert på att spoila för mig sj så började med säs 2 o såg då vinnaren i säs 1 och sen råkade se all stars och vinnaren i säs 3.. En konst att undvika spoilers, vägrar se saker "live" :)
De kör väl säs 5 nu på Sve TLC så ska hoppa på det antar jag när repriserna börjar.. Köksmästarna på 5an kan ju vara ett alternativ pga roligt med proffs istället.
Haha, du var din egen störste spoiler-fiende! Jag var livrädd när jag skulle googla fram bilden till det här inlägget att jag skulle få fram bilder på senare säsongers vinnare.
Jag gillar redan fjärde säsongen jättemycket. Domarna känns väldigt avslappnade och... fryntliga och deltagarnas nivå är redan toppklass. Jag har iofs bara sett fem avsnitt men som sagt: gillart! 70 avsnitt kommer att gå fort efter 86...
Sen väntar All Stars och säs 5. Och sen Professionals Aus. PUST!! :)
Haha, ja :) hade väl planerat att se den säsongen och nöja mig typ. Prioriterar egentligen bra serier och en hel del sport, men lätt att fastna vid bra matprogram dessutom! xD
MC uk tänker jag iaf hålla mig borta från.. Kollat nåt avsnitt och tkr det var mkt fulare producerat än övriga. Brittisk matlagning är ju inget att ha heller? :P tror de lagade massa konstiga pajer med inälvor och konstiga pudding-desserter när jag såg. Bra att kunna lägga en del åt sidan iaf.
Kanadensiska låter dock lite väl lockande :o
Kanadensiska är bra! Mer i USA-stil men funkar. Inget slår aussie-versionen dock. Trots miljarder avsnitt. Och hjälp, vilka bra maträtter de gör, jag skulle ALDRIG klara mig!
Den brittiska är mitt hjärtebarn. Den är originalet och det jag först började titta på i TV8. Jag älskar domarna Greg och John och deras samspel. Sen har du förvisso helt rätt i att det är väldigt mycket puddingar och pajer och därtill en jävla massa gröna ärtor, men det går bra ändå :)
Skicka en kommentar