tisdag 12 augusti 2014

Några ord om Robin Williams

Sorgligt att vakna i dag med beskedet att Robin Williams begått självmord, 63 år gammal. Han hade en mops som hette Leonard, vilket givetvis i mina ögon gjorde honom till en förträfflig människa.

Jag tyckte om hans tidiga tv-serie Mork & Mindy eftersom den gick när jag var barn, jag avskydde hans senaste tv-projekt The Crazy Ones. Istället kommer jag minnas honom för hans många fina - ofta sentimentala -  filmroller. Döda poeters sällskap, Good Will Hunting, Uppvaknanden, The Birdcage, Anden i Aladdin, Garp och hans värld, Fisher King. Han var också jäkligt bra som läskig, som i One Hour Photo eller i Insomnia.

En sak som var väldigt speciell med Williams är hur nästan alla, från ung till gammal, har en relation till honom. Han har spelat i barnfilmer, i familjefilmer, i draman, i komedier, i storfilmer, i indierullar... ja, i de flesta genrer och för de flesta åldrar. Det gör att desto fler kommer sakna honom i dag.

Depression, detta satans påfund som jag själv fått känna på i omgångar. Mina tankar går till hans familj och till Leonard. Mopsar är känsliga varelser.

4 kommentarer:

NicklasBoman sa...

riktigt riktigt tragiskt :(
så pass stor skådis.. älskad av miljoner, trots det, ändå så ensam :(

Anna Thunman Sköld sa...

Usch ja. Jag önskar att han kunde sett kärleken som strömmar emot honom i dag. Men är man så djupt deprimerad som han verkar varit då spelar det mindre roll. Han hade nog bara känt sig ovärdig den. Som sagt: satans sjukdom, satans påfund.

Jessi sa...

Mycket tragiskt :(

Anna Thunman Sköld sa...

Verkligen!