TV-t(w)eensen jag avskyr

Dana Brody har fått utstå mycket spott och spe.

Jag har en twän som hatar The Walking Dead-ongen Carl med varje fiber i sin kropp. Alltså verkligen hatar. För mig går det upp och ned, det där Carl-hatet. (Dessutom, just i den serien finns det andra ungar som är ännu värre. Psykopatflickan. Maggies syrra. Bebisen som aldrig håller tyst.)

I Homeland var vi många som inte stod ut med Brodys tonårsdotter Dana. Så... irrationell och jobbig.

I Mad Men har Sally Draper länge frestat på mitt tålamod. Men hennes personlighet skyller jag helt på hennes uppväxt hos Don och Betty. Inga goda förebilder direkt.

I The Americans stör jag nu ihjäl mig på snokande tonårsdottern Paige. Samma sak i Ray Donovan, med hans dotter Bridget.

Jag försöker analysera varför jag känner en sån stark antipati för de här unga människorna. Framför allt tweensen. Hade samma personer spelat i en komediserie eller en ungdomsserie hade jag inte haft några problem alls. Men eftersom att det handlar om vuxendramaserier driver de mig till vansinne - bara genom att existera.

Alla som genomgått det vet ju hur tonåren är. Man är skitjobbig! Ständigt ifrågasättande, tänjer på reglerna, är osäker i ena sekunden och alltings centrum nästa. Barn och vuxen som slåss om utrymmet i samma växande kropp. Jag minns hur jag var. Jag var vidrig. Hade mitt tonårsjag haft en roll i ett amerikanskt tv-drama hade jag blivit extremt illa omtyckt  - bland annat av mitt vuxna jag förmodligen. Så jag borde ha förståelse för exempelvis Dana och Paige. Jag har varit där jag med.

Eller är det möjligen där skon klämmer? Att jag kanske projicerar mitt eget usla tonårsbeteende på de här rollgestalterna? Eller irriteras jag för att jag potentiellt skulle kunna vara alla dessa ungars morsa och de så uppenbart inte gör som jag vill?

Eller... så är de bara avskyvärda hela bunten.