I går fick jag första numret av den nya tv-magasinet Television. Ett projekt startat av tre tv-älskande journalister som tröttnat på de ytliga presstexter som de vanliga tv-tidningarna erbjuder. I Television är det reportaget som ska stå i centrum.
Det finns både gott och ont att säga om premiärnumret.
Det är positivt i sig att tidningen existerar, för det finns absolut en plats på kaffebordet för ett bredare innehåll än det kvällstidningar eller veckotidningar ger sin tv-bevakning.
Ett innehåll som når bortom lösnummertänkande.
Men det jag anser att tidningen stupar på i första hand är formatet som tvingar texten att bli alldeles för liten, på sina håll så miniatyrlik att jag får lust att hämta förstoringsglas. Det minskar läslustan för mig och gör mig mindre benägen att stanna upp i en text. Snarare bläddrar jag bara vidare. Och det är synd för det finns en hel del matnyttigt att läsa - plus att den är snyggt designad.
För det andra måste redaktionen våga lita på att deras potentiella läsare faktiskt suktar efter det längre reportaget. Nu blir det ändå en hel del plotter och plocktexter och diagram. Det behövs inte! Det jag vill ha och förväntar mig av ett magasin som Television ÄR det fördjupande. Är jag ute efter annat tjo och tjim går jag ut på nätet.
Ett bra exempel ur tidningen är det långa reportaget om Fredrik Wikingsson. Det älskade jag. Det hade allt jag kunnat önska. Jag fick känna sig som en fluga på väggen och jag lärde mig något nytt om herrar Wikingsson och Hammar. Inte illa pinkat!
Sen upplevde jag det som att det fanns för många krönikor, alltså för mycket spalttyckande men ändå för lite rent tv-serie-nörderi. Dr Who-krönikan skulle lätt kunnat bli ett fantastiskt initierat reportage som kanske till och med fått fler att upptäcka serien. Nu såg jag bara en spalt där det stod Dr Who och gick vidare.
För att sammanfatta: Det är askul med den här satsningen, men om jag ska teckna en prenumeration behöver jag mer av det magasinet utlovar: reportagen som går innanför och under. Oavsett om det handlar om kärleken till Kvinnofängelset eller om en SVT-kostymörs bekännelser.
Och för guds skull, gör något åt textstorleken!
Ps. Utfrågningen med Hoa-Hoa var för övrigt en KLASSIKER! Nästan så jag rekommenderar att folk köper tidningen bara för hans skull!
2 kommentarer:
Roligt att du tagit dig tid både att läsa och kommentera, det är mer uppskattat än vad man kanske tror med konstruktiv feedback och jag lovar att vi har enorma öron för alla synpunkter, positiva som negativa. Att en del text blev väl liten var bland det första vi själva reagerade på (tänker på sanserifen i bild- och faktatexter, eller tycker du att brödtexten också kunde vara större?), liksom att det ibland hamnar väl nära bunten och att ett par jobb hade mått bra av bättre ingångar – som Dr Who. Utmaningen att i formatet, som vi tycker om, få plats med den mix av innehåll som vi ville inför första numret blev, kanske, lite för stor. Dessutom är det en ekonomisk fråga för ett projekt utan några som helst pengar. Vi brottades med att få plats, vilket ändå var vår föresats framför att fylla ut. Vi fortsätter att jobba vidare, med våra egna och med andras åsikter i åtanke, och sett till ovan tror och hoppas att jag nästa nummer kommer locka dig närmre en prenumeration. Mer än välkommen med fler synpunkter eller idéer! / Calle, red
Och kul att du svarade på min feedback här!
Jo, jag tänkte i första hand på texten i bild- och faktatexter, även om jag inte skulle tacka nej till en något större grad även i vanliga brödtexterna också.
Gällande mixen av material så tvivlar jag inte en sekund på att det kommer att ge sig. Det är svårt att döda sina älsklingar :)
Ser efter ditt svar fram emot nästa nummer!
Skicka en kommentar