Landet Brunsås gjorde mig deprimerad

Jag hade längtat så himla mycket efter premiären av Landet Brunsås. Bara att se Erik Haag dra på sig ett blåställ (som sedermera visade sig vara en kvarleva från Rederiet!) och klappa en katt gjorde mig på gott humör. Men sen började allvaret. Det första programmet handlade nämligen om vår köttkultur. Hur vi äter alltmer kött, hur de här nya proteindieterna ökar efterfrågan på kött och hur våra djur får lida för vår snålhet och vår hunger. Jag mådde snart illa. Jag känner mig sjukt skyldig. Det bästa jag vet på denna jord är bacon. Jag passar på att köpa bacon så fort det är extrapris. Skinkstek är både billigt och lättlagat. Kycklingfiléer, stora som honungsmeloner, kostar en femtiolapp kilot och räcker till både middag och lunch dan därpå. Jag är som alla andra. Köper det som är kostar minst och ger mest.

Men nu får det fanimej vara slut. Jag ska skärpa mig när jag handlar. Köpa närproducerat och ekologiskt. Det får kosta lite extra. Jag vill kunna äta mitt kött och dricka min mjölk utan att se inflammerade juver, lidande suggor på plastgolv och broilers oförmögna att stå framför ögonen.

Landet Brunsås gjorde mig deprimerad. Men också mer medveten. Jag hade skygglapparna på innan. De slets av i kväll. Tack för det.

Se köttavsnittet HÄR! (Ligger uppe tom 6 oktober.)

Tack till Andreas som skickade Ron Swanson-klippet.