 |
| Jeremy Irons i The Borgias. Jamie Campbell och Eva Green i Camelot. |
Mantelserie 1, The Borgias, var, precis som jag trodde, The Jeremy Irons Show. Han njuter av sin roll och det syns. Neil Jordan som gjort precis allt från manus till regi har sett till att göra förföriskt vackra miljöer och han måste älskat att få gotta sig i allt det röda och färggranna i de katolska klädesplaggen. Men trots Irons och trots en i övrigt habil skådespelarensemble så blev inte premiäravsnitten annat än en prolog till kommande intriger. Saker och ting anades mer än hände. Bortsett från ett och annat giftmord och vällustigt vältrande i sänghalmen då. The Borgias utstrålar kvalitet och hantverk men behöver få upp farten lite och sluta hasa fram i pelargångarna.
Betyg: 3,5 roliga påvemössor av 5
Mantelserie 2, Camelot, var precis som jag trodde, de omotiverade nakenscenernas serie. Här är det inte så noga med historieskrivningen, huvudsaken att det blir åka av. Och det kan man ju inte hålla emot dom, för fort går de två avsnitten att se. Alla spelar över med bravur och den unge Arthur (Jamie Campbell Bower) lyckas inte hålla munnen stängd i en endaste scen. Han ser därför ut som en obegåvad bonnläpp. Svenskättade Eva Green spelar Morgana och kisar ondskefullt för att visa sina intentioner. Och James Purefoy gör bara en mer brutal version av Marcus Antonius (som han spelade i tv-serien Rome). Det är inte bra, det är inte välgjort men det är lätt att fastna i.
Betyg: 2 köttnappar av 5
Sen en rent allmän betraktelse rörande alla dessa "historiska dramer": aldrig förr har väl så många åderpålar ridits i tv-rutan. Det hör liksom till - för att riktigt exponera kvinnornas mjölkebyttor - att det ska vara kvinnan på topp så att säga. Är allt Basic Instincts fel?
