Visar inlägg med etikett Six Feet Under. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Six Feet Under. Visa alla inlägg

tisdag 31 december 2013

Mina 15 HBO-favoritserier

The Sopranos. Foto: HBO

Deadwood.


Here goes. Jag tyckte det var galet svårt.

1. The Sopranos
Enkelt. Inget bättre har någonsin gjorts i tv-väg. Du får allt i de där sex säsongerna. Familjedrama, humor, mafiosos, coola uttryck, grymhet, italiensk matlagning samt terapi. 'Nuff said.
2. Deadwood
Det var inte helt självklart att Deadwood skulle hamna här. Men så såg jag om de tre säsonger som den fick (borde fått en avslutande fjärde) och insåg att Deadwood är den typens serie jag kommer att se om och om och om igen. Och upptäcka något nytt att uppskatta för varje gång.
3. The Wire
Den hade lika gärna kunnat ligga som tvåa, men Deadwood vann på mållinjen med sin omtittbarhet (mitt hittepåord). Men HERREGU som jag älskar det skitiga Baltimore och alla dess trasiga invånare.
4. Six Feet Under
Var någon i familjen Fisher någonsin lycklig egentligen? Så deppigt. Men ändå satt jag där varenda söndag och såg vartenda avsnitt i SVT och när slutscenen kom och den där låten spelades över ett montage över allas fortsatta liv grät jag lyckligt över att ha fått vara med. Bästa slutscenen evah!
5. Oz
Jag såg Oz tidigt. Vilket innebär att jag aldrig kan se vissa skådespelare utan att tänka på deras roller i fängelsedramat. Ser jag Lee Tergesen är han Beecher och har en nazitatuering på rumpan. JK Simmons? Nazist med smak för våldtäkt. Harald Perrinau är inte Lost alls för mig. För mig sitter han i rullstol och för historien i Oz framåt. Slutligen, OMG, Christopher Meloni och hans jättedånge!
6. Carnivàle
Varför fick inte den här serien en tredje och avslutande säsong? VARFÖR? Allt var upplagt för tidernas final med mötet mellan ont och gott och det skär i mig när jag tänker på det. Så snyggt filmat, så udda och freakigt och övernaturligt och göttigt. Och en ondskefull präst, finns det något mer evil? Lex Fanny & Alexander. Scenen med tjäran glömmer jag ALDRIG.
7. Sex and the City
Det finns få serier som påverkat mig så mycket personligen. Utöver en The Sopranos-tour i New York för många år sen har jag bara varit på en till: Sex and the City-touren. Och ja, jag kunde alla frågor som ställdes i bussen. Serien fick mig att upptäcka New York, drinkar och att det fanns mer spännande skomärken än Ecco. Typ.
8. Boardwalk Empire
Första säsongen kändes ganska spretig, den tog tid på sig att växa. Men säsong två håller jag för en av de bästa jag någonsin sett i tv-väg. Även säsong tre var lysande. Senaste omgången var dock en bitter besvikelse. Den kändes helt själlös.
9. Rome
Titus Pullo! Makt- och sexgalna romare! Fantastico! Måste se om snart!
10. Tell Me You Love Me
Om jag tyckte Six Feet Under var jobbig var TMYLM råångest! Jag undrar just hur många par som satt i sofforna och ba: det DÄR stämmer in på mig/oss. Men att Adam Scott var med hade jag helt förträngt. Dock minns jag bara alltför väl extremt sekundärskamsframkallande sexscener.
11. Big Love
Näst sista säsongen var så dålig att till och med Chloë Sevigny själv gick ut och klagade på den. Men i övrigt var Big Love ett sensationellt välspelat drama om polygama mormoner (!!).
12. The Comeback
Ibland känns det som om jag var ensam i världen om att älska Lisa Kudrows mycket speciella pseudoreality där hon spelar komediskådis på dekis. Där var också första gången jag såg Malin Åkerman som hade en återkommande roll.
13. Veep
Lordilord, vilken lyckad satir detta är! Den är elak, politiskt inkorrekt och Julia Louis-Dreyfus underbart vidrig. Om den fortsätter så här kommer den hamna högre upp på listan om det blir en ny någon gång.
14. Eastbound & Down
Och på tal om politiskt inkorrekt... Danny McBrides fullständigt urspårade komediserie är antingen sån att du totalkapitulerar och garvar läppen av dig. Eller hatar den med varje fiber av din kropp. Jag tillhör förstnämnda grupp.
15. Entourage

Det största felet med Entourage var att den pågick för länge. Jag slutade titta efter ett tag. Nu ska den bli film och det är möjligt att jag ser ikapp den till dess, men tiden när min högsta önskan var att få äga en "Let's hug it out, bitch"-tisha is long gone.

 Bubblare: Game of Thrones*, Bored to Death, Flight of the Conchords och Girls.

* Serien förstördes av att jag läst alla böckerna och redan hade hunnit få andra bilder av rollgalleriet och skeendena.

Nota bene: Jag har inte sett serier som In Treatment, Curb Your Enthusiasm, Hung, Treme, The Newsroom, Enlightened. 

söndag 29 december 2013

Hej, jag har fått en OMÖJLIG uppgift...

My main man. Foto: HBO
... av signaturen "dav" - som skrev i en kommentar att det skulle vara kul att se hur jag placerar mina 15 bästa HBO-serier. Det tyckte jag med och började tänka. Och nu ÄR DET KRIG I SKALLEN! Herregu, så många serier som fajtas om samma positioner och hur högt ska jag egentligen placera Carnivàle som var en fantastisk serie men som inte fick ett riktigt slut och därför kanske inte borde vara lika högt upp som... exempelvis Six Feet Under?

Och var hamnar serier som Bored to Death, Eastbound & Down som jag älskar men som är lättsammare än Tell Me You Love Me och Big Love. Sen skäms jag över att inte ha sett In Treatment eller Treme, för dessa kan jag ju inte placera in alls.

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH. Men i morgon ska jag banne mig få ihop nåt. Och en sak är helt klar: etta blir i alla fall The Sopranos.

Ni kan ju fundera på hur era topp 15-listor skulle se ut. Och kom inte och säg att det är LÄTT!

söndag 6 oktober 2013

Hur många säsonger är nog?

Five is the magic number. SFU hade fem finfina säsonger.
Min instinkt säger fem. Men The Sopranos hade sex. Och The Shield sju. Fast de kanske är undantagen som bekräftar regeln?
För om jag tittar på några serier som verkligen betytt mycket för mig och som jag gärna återkommer till så ser de ut så här i säsongsnummer:

* The Sopranos - 6 säsonger
* Breaking Bad - 5 säsonger
* Six Feet Under - 5 säsonger
* The Shield - 7 säsonger
* The Wire - 5 säsonger
* Deadwood - 3 säsonger (borde fått fler!)
* Sex and the City - 6 säsonger
* Battlestar Galactica - 4 säsonger
* Damages - 5 säsonger
* Buffy - 7 säsonger
* Angel - 5 säsonger
* The Office - 3 säsonger
* Star Trek: Voyager - 7 säsonger
* Lost - 6 säsonger

Sen har jag ju ett gäng serier som BORDE lagt ned ungefär vid fem: Supernatural (jo, jag ser och gillar den fortfarande men hade den slutat efter femte säsongen hade jag gråtit floder OCH varit nöjd), Mad Men, Bones, How I Met Your Mother, Dexter (där säger jag säsong 4 som sista), Vänner, Trailer Park Boys, Vita huset, True Blood, 24, Cityakuten...

Sons of Anarchy och Californication är serier jag inte riktigt vet. De håller än, men har inte samma lockelse. Och DET är inget gott tecken. 

Det jag vill komma fram till är att det inte finns något värre än att börja tycka mindre om en serie man först älskat som besatt. Jag älskade Mad Men passionerat - men avskydde senaste säsongen. Det är en sorg att känna så. En stor sorg. 

Så fem va? I alla fall ABSOLUT inte fler än sju.

torsdag 31 januari 2013

Blast from the past: Ben Wyatt sexar till det med Dexter Morgan


Det var några år sen jag såg klart en av världens bästa serier, Six Feet Under, så om jag körde en reprisvända av den skulle jag antagligen upptäcka många skådisar som då inte var jättestora (precis som med de flesta lite äldre serier). Huffington Post gjorde mig exempelvis möcke häpen i dag:

Adam Scott som jag nu älskar som Ben Wyatt i Parks and Rec (och dessförinnan i suveräna Party Down) var en gång i tiden David Fishers loverboy i SFU. David Fisher som spelades av Michael C Hall som numera är synonym med seriemördaren Dexter (Morgan). Adam Scotts SFU-inhopp hade jag inget minne av ALLS! Det roliga är att han heter Ben där med...

Throwback Thursday galore!

UPPDATERAT 19.22: Twännen Tobias berättade att man också kan se Josh Radnor aka Ted i How I Met Your Mother som lik i en SFU-sekvens. Kul info!

torsdag 10 februari 2011

Michelle Trachtenberg bröstar upp sig i Maxim




Michelle Trachtenberg (Buffy, Six Feet Under, Gossip Girl) utvecklades sent, precis som jag. (Hm... kanske därför jag är så besatt av bröst?) Hon ser därför bilderna i killtidningen Maxim som en sorts hämnd och "kolla på mig nu då, alla ni som retade mig".

Det jag kan tycka är synd är att hon ser så retuschad ut. Det tyckte Oh No They Didn't också.