Visar inlägg med etikett Blake Shelton. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Blake Shelton. Visa alla inlägg

lördag 23 augusti 2014

Gwen får mig att längta efter The Voice



Åh, Gwen Stefani, marry me! Hur snygg är hon inte? Cool? Och hon åldras tydligen baklänges, hon fyller 45 i oktober men ser bara bättre ut för varje år som går.

Pharell kan jag inte säga så mycket om än, osedd, men jag tror inte att vi kommer sakna vare sig Usher, Xtina, CeeLo eller Shakira

Sen blir jag glatt tårögd av Adam och Blake och deras självklara bjäbb och bromance. De är som i sitt vardagsrum nu efter sex säsonger. Och som jag älskar dom för det!

Däremot kommer jag nog bara orka se blinda audition-delen, sen görs det så konstiga val och i slutändan är det alltid nån strömlinjetyp som vinner, men fram till dess ska det bli gôrskôj! Faktiskt.

Premiär 22 sep i US of A. 

torsdag 5 september 2013

Christina Aguilera för Maxim 2013

*klicka för större bilder* Samtliga foton: Maxim.com




Här är ett utdrag ur intervjun med Maxim.
Happy to have you back, Ms Xtina!
Den 23 september är originaljuryn tillbaka i amerikanska The Voice, som då påbörjar sin femte säsong. Vi säger alltså välkommen åter till Christina Aguilera och Cee Lo Green och hej då på ett tag till Usher och Shakira (de återkommer i säsong 6).
Blake Shelton och Adam Levine, bägge två mina stora favoriter, hänger med i alla väder.
Ser som vanligt mest fram emot de blinda audition-avsnitten.

HÄR är höstens alla amerikanska premiärer!

torsdag 11 april 2013

Det stora bromance-inlägget

Vad som utgör bra bromance för mig: 
De är egentligen varandras motsatser, eller i alla fall väldigt olika, men blir trots det BFF:s.
Inte att blanda ihop med frenemies, som exempel Raylan och Boyd i Justified. De är inte heller bröder, utan vänner utan släktskap. Plus: de har lärt känna varandra i vuxen ålder. Där har ni mina kriterier på en bromance.

Och här är de bromancepar jag gillar bäst (just nu). Jag är medveten om att det fattas massor, men tro det eller ej, jag ser faktiskt inte på alla serier som finns... Däremot får ni gärna lämna era favvos i kommentarerna med motivering, jag är nyfiken på vilka ni gillar!

REALITYBROMANCE:

*Adam Levine och Blake Shelton i The Voice
På ytan finns inte många gemensamma beröringspunkter, Adam är den sofistikerade rockern med designslitna kläder medan Blake är countrystjärnan som gillar boobs, boots och whiskeyshots. Deras bromance började i The Voice och nu skämtar de öppet om hur mycket de gillar varandra. I en intervju inför nya säsongen sade Blake om nye coachen Usher: "He is so hot....Usher's my free pass with Adam". Vedertaget smeknamn på deras bromance: Bladam.


*Seal och Joel Madden i The Voice AU
En ännu större överraskning än Bladam är Seals och Good Charlotte-sångaren Joel Maddens nyfunna vänskap i australiska The Voice. Soul meets poppunk. Förvisso känns deras bromance mer som en mentor (Seal) och hans protegé men man märker i programmet att det finns en genuin värme dem emellan.

FICTIONBROMANCE:

*Monroe och Nick i Grimm
En innerlig vänskap mellan en Grimm och en Fuchsbau, vem kunde tro det? Det som gör mig varmast om hjärtat är hur gulliga de är tillsammans, samt att de givetvis ställer upp för varandra i alla lägen.

* Arthur och Merlin i Merlin
Om man söker på Arthur och Merlin på internetz får man fram otaliga fanfictionbilder på de två tillsammans. Alltså tillsammans som i t-i-l-l-s-a-m-m-a-n-s. Men för min egen del är det just deras (platoniska) kärlek till varandra som gör serien värd att se. Hur olika de än är (kung vs tjänare, mot vs för magi) skulle de gå i döden för varandra. Hur fint är inte det då?

*Troy och Abed i Community
Återigen ett omaka par, en jock och en nörd, som via komvux finner varandra och en förkärlek för allt lekfullt och fantasirikt. Numera är de som ett gammalt gift par, som smetat av sig på varandra (Troy är nördigare, Abed coolare). Det går inte att bara säga Troy och Abed. Man måste sjunga fram "Troy and Abed in the morning".

*Finch och Reese i Person of Interest
En knastertorr it-expert och en yrkesmilitär slår sina påsar samman och deras enstöringstendenser passar dom. De respekterar varandras behov av avskildhet samtidigt som de slipper den totala ensamheten i och med deras gemensamma jobb att rädda oskyldiga själar. Win-win. (Det finns en hel del fanfiction här med... folk har alldeles för livlig fantasi!)

* Bobby och Andy i Cougar Town
Bromance upphöjt till tio. Dessa två ligger sked utan att skämmas och har på många sätt en hjärtligare relation än den Andy har med sin fru. Ibland blir Andy svartsjuk om Bobby ägnar för mycket tid med någon annan. De två är också - enligt bromance-mallen - diametralt olika egentligen. Bobby är en happy-go-lucky-slacker som bor på en båt på en parkering. Andy är borgmästare och finansrådgivare och hårt hållen hemma.


* Dean och Benny i SupernaturalÅterigen två motsatser. Dean jagar egentligen såna som Benny (vampyr). Men inget svetsar samman en bromance som en stunt i skärselden... *spoiler* Om ni är ikapp med säsongens Supernatural så vet ni det HÄR *spoiler*. Jag vill inte skriva mer pga spoilerrisk, men jag blir tårögd av lojaliteten dem emellan.

 * Phil och Stan i The Americans
KGB-agenten Phil blir mot alla odds kompis med grannen tillika FBI-agenten Stan. Stan vet inte om Phils dubbelliv, men Phil vet att Stan är både agent OCH ute efter såna som honom. Ändå börjar han motvilligt gilla Stan. För även om de är varandras största fiender är de bägge lika utsatta och besatta av sina uppdrag. Detta är ett gränsfall eftersom det skulle kunna klassas som frenemies, men då inte Stan vet om Phils KGB-status tycker jag det kan ingå i bromance-genren.

OCH SÅ UNDANTAGET SOM BEKRÄFTAR REGELN:

*Jax och Opie i Sons of Anarchy
Jax och Opie växte upp tillsammans och har alltid varit bästisar. De inte är varandras motsatser men har ack så olika ambitioner i livet. Deras vänskap sätts på hårda prov, fast när det verkligen gäller visar Opie att BFF (best friends forever) inte bara är en beteckning.

KLASSISK TV-BROMANCE:

* Chandler och Joey i Vänner
* Turk och JD i Scrubs (bästisar irl också!)
* House och Wilson i House
* Jerry och George i Seinfeld
* Tigh och Adama i Battlestar Galactica
* Jonathan, Ray och George i Bored to Death

fredag 29 mars 2013

Glad cluckin' påsk!



Det här är det enda ni behöver se i påsk. Blake Shelton, Nick Offerman, some random dude och Jimmy Fallon utklädda till kycklingar och framkluckandes Lumineers Ho Hey.

GLAD PÅSK!

Ps. Kolla förresten även in Nick Offermans historia om hur han lärde sig breakdansa och ett smakprov på detsamma HÄR! Via Pajiba.

torsdag 23 juni 2011

Nästan rätt finalister i The Voice

Favoritcoachen Blake Shelton. 
I går blev det klart vilka fyra (en från varje team) som gick vidare till finalen nästa vecka i The Voice. Jag vill inte spoila så vill ni veta vilka det blev läs HÄR! Jag var bara lite missnöjd, jag hade önskat att den andra personen i Team Cee Lo tagit hem det istället. Men det var ingen lätt match så... jag förstår att det gick som det gick.

Det HÄR är för övrigt min favorit. Jag är sååå långt ifrån ensam om att tycka det. Men faktiskt, alla fyra är värdiga vinnare. Jag kan inte fatta att säsongen är slut redan nästa vecka! Samtidigt är det skönt med en programserie som inte harvar på i hundra år. Tio-tolv avsnitt räcker bra. Plus att det blir en säsong 2, de söker folk redan. Så ingen gråt över spilld mjölk här inte. Sen har ni säkert läst om att TV4 gör den svenska versionen, The Voice Sverige. Och TV3 vill inte vara sämre utan kör en variant de med, kallad True Talent. Räkna med mycket galande i kanalerna i höst.  

En sista grej bara. I semifinalracet sjöng Blake Shelton sin nya hitlåt Honey Bee. Jag höll på att smälla av. Vilken klyschfest den texten var! "You be my glass of wine - I’ll be your shot of whiskey"? Wow.  

söndag 12 juni 2011

Ohnaj, fast i The Voice

Cee Lo, Xtina, Adam och Blake = The Voice-domare och röstcoacher. Foto: NBC
Det är så många som lovsjungit The Voice, från tv-bloggskollegan Seriedrottningen via bloggläsaren Godsfrun till bästisen Mats. Jag har stått emot. Vecka ut och vecka in. Med det buttra "jag gillar inte talangshower". Jag såg förvisso en del av auditionturnén av American Idol fast det var mest på grund av domarna (Steven Tyler! Jennifer Lopez!).

Men så fick jag en lucka i tv-tittandet och tänkte "jag ger The Voice en chans och ser hur det verkar". Och OMG. OMFG! Det är ju fantastiskt underhållande!

Anledningarna till att jag gillar't:

1. Det är Adam Levine, Cee Lo, Christina Aguilera och Blake Shelton som är jury och domare. Det är inte småskit. Plus att jag gillar dom allihop och hur de käbblar med varandra (särskilt Adam och Aguilera). Blake Shelton är dessutom hetare än en crackpipa!

2. Det är genialt att inte låta juryn se de som tävlar i första momentet. De får bara gå efter röstkvaliteterna och det ger en del oväntade val som jag som tittare äääälskar.

3. Det är lika genialt att låta den tävlande själv få välja vilken av jurymedlemmarna han eller hon vill jobba med om de är flera som slåss om honom/henne. Det gör att även såna som Xtina får jobba lite extra för uppmärksamheten.

Det ska bli spännande att se hur jag tycker det fortskrider sen när jag kommit förbi auditionbiten, om jag tröttnar, men just nu är jag f a s t. Dammit!

HÄR kan du se första avsnittet!

*spoilerspoilerspoilerspoiler*

UPPDATERAT 13 juni: Nu har jag sett ikapp och efter första liveprogrammet är jag så kär, så kär i Dia Frampton (som jag vill kalla Diafragma hela tiden) och Blake Shelton. Xtina kändes överspacklad och småpackad. En eloge till Carson Daly också. När en programledare inte märks gör han ett bra jobb. Sen får jag väl lov att erkänna att nu börjar jag tröttna lite. Auditiondelen var mer spännande.