I går fick jag första numret av den nya tv-magasinet Television. Ett projekt startat av tre tv-älskande journalister som tröttnat på de ytliga presstexter som de vanliga tv-tidningarna erbjuder. I Television är det reportaget som ska stå i centrum.
Det finns både gott och ont att säga om premiärnumret.
Det är positivt i sig att tidningen existerar, för det finns absolut en plats på kaffebordet för ett bredare innehåll än det kvällstidningar eller veckotidningar ger sin tv-bevakning.
Ett innehåll som når bortom lösnummertänkande.
Men det jag anser att tidningen stupar på i första hand är formatet som tvingar texten att bli alldeles för liten, på sina håll så miniatyrlik att jag får lust att hämta förstoringsglas. Det minskar läslustan för mig och gör mig mindre benägen att stanna upp i en text. Snarare bläddrar jag bara vidare. Och det är synd för det finns en hel del matnyttigt att läsa - plus att den är snyggt designad.
För det andra måste redaktionen våga lita på att deras potentiella läsare faktiskt suktar efter det längre reportaget. Nu blir det ändå en hel del plotter och plocktexter och diagram. Det behövs inte! Det jag vill ha och förväntar mig av ett magasin som Television ÄR det fördjupande. Är jag ute efter annat tjo och tjim går jag ut på nätet.
Ett bra exempel ur tidningen är det långa reportaget om Fredrik Wikingsson. Det älskade jag. Det hade allt jag kunnat önska. Jag fick känna sig som en fluga på väggen och jag lärde mig något nytt om herrar Wikingsson och Hammar. Inte illa pinkat!
Sen upplevde jag det som att det fanns för många krönikor, alltså för mycket spalttyckande men ändå för lite rent tv-serie-nörderi. Dr Who-krönikan skulle lätt kunnat bli ett fantastiskt initierat reportage som kanske till och med fått fler att upptäcka serien. Nu såg jag bara en spalt där det stod Dr Who och gick vidare.
För att sammanfatta: Det är askul med den här satsningen, men om jag ska teckna en prenumeration behöver jag mer av det magasinet utlovar: reportagen som går innanför och under. Oavsett om det handlar om kärleken till Kvinnofängelset eller om en SVT-kostymörs bekännelser.
Och för guds skull, gör något åt textstorleken!
Ps. Utfrågningen med Hoa-Hoa var för övrigt en KLASSIKER! Nästan så jag rekommenderar att folk köper tidningen bara för hans skull!
Visar inlägg med etikett tv-recension. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tv-recension. Visa alla inlägg
fredag 1 november 2013
tisdag 11 januari 2011
Episodes får tre chanser
| Episodes. Foto: Showtime |
Jag måste tyvärr säga att jag inte var särskilt förtjust i det jag såg. Jag som peppat så. Framför allt var premiäravsnittet så satans ojämnt. Vissa scener var superfnissiga, som första mötet med det amerikanska produktionsbolaget, medan andra seeegade på nåt otroligt. Jag gillade heller inte dynamiken mellan Mangan och Grieg, jag tyckte att de helt saknade kemi. Och var var Matt LeBlanc? Han hann inte mer än nämnas förrän avsnittet var slut. Bah!
Men jag har lärt mig att aldrig avfärda en serie på bara ett avsnitt. Inte heller två (tänk True Blood, Spartacus: Blood and Sand med flera). Så tre avsnitt ger jag Episodes, har det inte blivit roligare då är det tack och adjö för min del.
Etiketter:
Episodes,
Kanal 5,
Matt LeBlanc,
Showtime,
tv-recension
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
