Vad jag tänkt se vecka 22

Många amerikanska serier som fattas pga Memorial Day men för mig handlar den här veckan om två premiärer: Top Shot All Stars (amerikanska History Channel) och The Story of Film (SVT). Sen har jag börjat se Stargate Atlantis på Netflix och är såååå fast. Det roliga är att alla huvudpersoner är fattigmansversioner av andra kändisar. Jag har hittat en fattigmans-JLo, en fattigmans-Keanu Reeves, en fattigmans-Ron Livingston och en fattigmans-Sigourney Weaver so far...
Sen borde alla se The Fall, Orphan Black och The Borgias. Slut på meddelande.

Veckans tv-serier:
Top Shot All Stars - premiär! SOM JAG LÄNGTAT! Colbys vita tänder, alla rejält uppdragna jeans och skyttetävlingar där saker sprängs och exploderar! WOOHOO!
Arrested Development - den som spar hen har. 
Save Me - har ej sett än. 
Masterchef USA - har redan min favorit klar, han unge snubben, som förlorat sin mamma och som lagade så god mat i uttagningarna att alla tre domarkockarna bara dog.
Family Tree - har nu kollat de två avsnitt som gått och även om jag är sjukt trött på mockumentary som genre och hoppas den snart självdör så är det emellanåt mycket roligt. Särskilt förtjust är jag i fejkkomedierna som farsan tittar på. Sen måste jag nog se om Spinal Tap snart.
The Fall - Gillian Anderson är strålande i denna spännande kriminalserie. Se den!
The Borgias - åh, blir galen på att den är så underskattad, denna mästerliga serie! Ge den priser! NU!
Awkward - har hittat fart igen. #TeamMatty
Mad Men - är så arg och bitter och less på den där jäfla Don Draper!
The Voice - ser bara utröstningsdelen nu. Sörjer Garrett.
The Voice AU - så kär i Joel Madden.
Hannibal - hur många seriemördare finns det egentligen? Även om jag gillade den som var förra veckan lite extra... (Min recension HÄR!) 
Orphan Black - det blir bara mer och mer spännande! Avslöjandet i veckans avsnitt: o_O Min ursprungsrecension HÄR!
Top Chef Canada - Nicole, bli frisk nu!
Hemlock Grove (Netflix) - usel härlighet! Min recension HÄR! Har tänkt spara på den och sen se i ett svep när jag har en dag över. [Den dagen närmar sig med stormsteg.]
House (dvd) - säsong 6.
Spooks (Netflix) - det går långsamt nu för jag tycker den är rätt b?
Stargate Atlantis (Netflix) - åh, har velat se den här ordentligt i evigheter och nu gör jag det. Älskar den! Älskar humorn! Älskar de skådisar som dyker upp och som sen dess blivit kända för annat. CIP: Cory Monteith!
Archer (Netflix) - det här är såååå politiskt inkorrekt och überkul! Och med halva Arrested Development-casten i rollerna.


I gammelteven/Playkanaler:
The Story of Film - premiär! Femton delar om filmens historia! Pepp! Lördag 21.00 (SVT2/SVT Play)
Nineties - precis så bra som jag hoppats. Har nynnat eurotechnolåtar sen förra fredagen. den här veckan: Nirvana och Primal Scream. MINNENA!! (SVT1/SVT Play)
Best Ink - bättre än Master Ink fast med för mig mindre kända namn.  (TV6)
Barnmorskan i East End - mysserie! (SVT1)
Elementary -  Lucy Liu är alltid sevärd. (TV4)
Copper - har inte hunnit se än! (SVT2)
Land Girls - har inte hunnit se än! (SVT2/Netflix)
Modellpojkar - sista avsnittet, kolla in "Så gick det sen"- artikel HÄR! Tyvärr bidde det bara en tumme, tycker jag, jag fick aldrig feeling för någon av modellpojkarna mer än att de verkade skämmas för att de var modeller, trots att de ändå nånstans gillade det... hade dock gärna sett mer av "grottmannen"!  (SVT Play/SVT1)
The Amazing Race - gillar det där redneck-laget, den vite snubben låter ju exakt som Bobby i Cougar Town! (TV6)

Svenskarna i The Borgias

Vafalls? Varför vimlar det av svenskar i The Borgias? Och som inte uppmärksammats så som Skarsgårdsklanen uppmärksammats. Eller vimlar och vimlar, två stycken pratar jag om. Men de har å andra sidan inga skitroller.

Svensk nummer ett: David Dencik, som rönt framgångar utomlands i Tomas Alfredsons utmärkta Tinker Tailor Soldier Spy, spelar kardinal Orsini. Han är inte helt förtjust i påvedekadensen...

Svensk nummer två: Matias Varela, som åtminstone jag mest känner igen från Snabba Cash-filmerna (Jorge), dök upp i söndagens avsnitt av The Borgias i rollen som kung Ferdinand av Neapel. Inte heller han förefaller vara ett fan av familjen...

COOLT, säger jag stolt om våra Borgias-svenskar.

Vad jag tänkt se vecka 16

Dubbelavsnitt av The Borgias (smakstart!), Awkward och Parks and Rec. Premiär för scifiserien Defiance i Syfy och fantasythrillern Hemlock Grove (med Bill Skarsgård) på Netflix (alla avsnitt släpps på fredag). Och i gammelteve ska jag med glädje fortsätta titta på unge Morse och andra och sista säsongen av The Hour. I SVT Play börjar en dokumentärserie om livet som manlig modell på torsdag. Det kan jag ju heller inte missa...

Veckans tv-serier:
Defiance - premiär! Recension kommer men jag gillade! Star Trek möter Eureka! 
Hemlock Grove - premiär!
The Borgias - säsongspremiär!
Veep - säsongspremiär!
Awkward - säsongspremiär!
Da Vinci's Demons - riktigt b, men ändå liiite underhållande, se min recension HÄR!
Mad Men - lika bra som alltid, fast med fulare frisyrer.
The Voice AU - så kär i Joel Madden.
Hannibal - så kär i Hugh Dancy. Se min recension HÄR! 
Game of Thrones - härligt med tillskottet av Barry från Misfits aka Iwan Rheon!
NY Ink
Orphan Black - min ursprungsrecension HÄR!
The Voice Us - så kär i Garrett.
Top of the Lake - sista avsnitten nu, vilken paradroll för Elisabeth Moss!
Top Chef Canada
The Americans - bäst i tv just nu.
Southland - säsongsfinal och jag har fan inte hämtat mig än från förra veckans BOMBMATTA till avsnitt!
Masterchef UK
The Vampire Diaries
Vikings - kolla in vad E-type tycker om serien HÄR, se min recension HÄR!
The Rachel Zoe Projekt - maj, just maj.
Grimm - <3
Lost Girl - säsongsfinal! HERREGUD, vilka vändningar, måste man vänta ett år nu eller?
RuPaul's Drag Race
The Following
Parks and Recreation - dubbelavsnitt!
Project Runway - del ett av finalen.
House (dvd) - nu säsong 6.
Spooks (Netflix) - första säsongen avklarad.

I gammelteven/Playkanaler:
Modellpojkar - premiär! (SVT Play/SVT1)
Grey Gardens - tv-filmen om Big Edie och Little Edie. (SVT1)
The Hour - säsongspremiär! Sista sex delarna innan serien lades ned. (SVT1)
Unge kommissarie Morse - gillade massor! (SVT1)
Elementary - det tar sig! (TV4)
Dag (SVT1/SVT Play)
Big Love - allra sista avsnittet, buhuhu... Vilken fenomenal sistasäsong! (SVT2)
Mästarnas mästare - av dessa hejar jag på Jesper! (SVT1/SVT Play)
Plus (SVT1/SVT Play)
Merlin - bara två avsnitt kvar... (SVT2/SVT Play)
The Amazing Race - heja snowboardproffsen! (TV6)

Recension: Da Vinci's Demons

Bringa som en frukostflinga? Tom Riley som Leonardo Da Vinci. Foto: Starz

Jag borde kanske ha tagit lärdom från Spartacus, Starz tidigare storproduktion, att kulisser och cgi inte är av bästa kvalitet i den kanalens serier. Jag borde kanske inte heller fallit fullt så hårt för den andra samtida kostymserien, The Borgias, som Showtime visar (och som börjar sin tredje säsong i kväll i US of A).

För det gör att mitt bestående intryck av Da Vinci's Demons är att den känns billig. Och att universalgeniet Da Vinci reducerats till en påhittig spelevink. Av hans påstådda homosexualitet märks inte ett spår, istället frolickar han med en fattigmans-Angelina Jolie (ja, givetvis är nakenhet, särskilt från kvinnornas sida ett måste även i denna serie, vad trodde ni?) och hans outfit... tja, den lämnar en hel del övrigt att önska. Plus att jag ser likheter mellan Tom Riley (som spelar Da Vinci) och Charlie i It's Always Sunny in Philadelphia, vilket inte är till förstnämndes fördel, i hans förförarroll.

Det historiska tas så lätt på att jag tänker många gånger att det är som att se en sån där tv-film med dr Carter aka Noah Wyle där han är bibliotekarie på äventyr.

Men.

Om jag bortser från absolut allt som hade med den verklige Da Vinci att göra så kan jag ändå låta mig underhållas ett tag. Dock ingen längre stund. Och som storsatsning sett är det ingen höjdare. Da Vinci's Demons får tre avsnitt och fortsätter den lika b-igt som den börjat, blir det arrividerci för min del.

Betyg: Två dissekerade korpar av fem möjliga.

Pst! Största chocken och behållningen var för övrigt när Hugh Bonneville i öppningsscenen visar sig NAKEN! Ja, LORD GRANTHAM från Downton Abbey!

Mina tv-förälskelser just nu

För drygt ett år sedan listade jag mina största tv-förälskelser. Då genom tiderna. Men jag tänkte göra en ny lista, som gäller NU, NU, NU! Jag blandar fiktiva och verkliga personer denna gång.

Okej, here goes!

Het som en crackpipa. Foto: AMC

Daryl Dixon, The Walking Dead
Daryl skulle givetvis varit med på min lista "Från ohet till hunk". Snacka om att ha gått från djupt impopulär till att få mitt hjärta att slå dubbelslag. Särskilt efter veckans avsnitt av TWD. Åh, Daryl!

Fem PLUS! Foto: Carl-Johan Söder/SVT

Åsa Avdic, Plus
Jag trodde aldrig någon skulle kunna slå Sverker Olofsson på fingrarna när det kom till att upprört fråga "ska det vara så här?" i Plus. Men Åsa är suverän! Och hon lyssnar till bullshitsvaren noga vilket gör att hon ALLTID ställer rätt följdfrågor. En påläst journalist, det är inte kattpiss dä!

*Klicka för större bilder* Kenzi, Tamsin, Bo och Dyson samlas i mitten. Foto: Showcase

Bo, Kenzi, Tamsin och Dyson, Lost Girl
Japp, jag är kär i en fyrkant. De är diametralt olika men har alla egenskaper som jag gillar. Mycket. Plus har tajta kläder. Ögonfest!

J'(t)aime. Foto: HBO

Jaime Lannister, Game of Thrones
Han är ett incestuöst svin, men av någon anledning älskar man ju såna... plus att i böckerna blir han en bättre man. En reformerad bad boy. Nomnom.

Cesare och hans lillsyrra.

Cesare Borgia, The Borgias
Han blir alltmer hänsynslös tyvärr, och därmed mer oattraktiv i mina ögon, men hans kombo av listighet och looks har än så länge förtrollat mig.

Mo money, mo problems. Foto: FX

Jax, Sons of Anarchy
Se texten till Cesare. Den gäller här med.

Denne man! Foto: CW

Dean Winchester, Supernatural
För lång och trogen tjänst... närå, han platsar allt ändå. Den ende som är med både på den här listan och på den för alla tider. Jag vill gifta mig med Dean! (Fast helst när all demonslakt är över.)

Look ma, ingen trasig tisha på denna bild! Foto: NBC

Adam Levine, The Voice
I kväll börjar den nya säsongen av The Voice och jag ser mest fram emot att få se Adam Levine i sina designertrasiga t-shirts igen. Förutom ren ögonfröjd har han alltid bäst grejer att säga och verkar genuint känna med och för sina deltagare.

För kung och fosterland.

Kung Arthur, Merlin
Mm... men han får inte le, då försvinner le sexiness direkt.

Country!

Juliette Barnes, Nashville
Hennes bitchfeja är redan ett gif-fenomen och hon är en av de största anledningarna till att jag tycker att varje Nashville-avsnitt är en tv-höjdpunkt i veckan. Juliette är ljuvlig! 

Bubblare: Raylan Givens, Justified och Leslie Knope, Parks and Recreation.

Till sist hoppas jag att Jack Davenport snart får en värdig roll, för honom vill jag alltid tråna efter, men inte i Smash, tack.

Pst. Kolla in Bradley James som spelar Arthur i Merlin som sig själv. Hawt!!

Listat: Tv-året 2012

Any Human Heart vann mitt mänskliga hjärta. Foto: Channel 4

Antagligen har jag glömt hälften, men nu är det som det är.

Årets serie: Any Human Heart
Jag fullkomligen älskade detta lågmälda och gripande drama som SVT visade tidigt i våras. Och det fick mig att för alltid gilla Matthew Macfadyen lite extra. Tjusades också av Forrest Gump-greppet att låta huvudpersonen utsättas för riktiga händelser och personer. Möcke, möcke sevärd.  

Årets ungdomsserie: The Vampire Diaries
Det märks då inte att TVD är inne på sin fjärde säsong, den har inte tappat bettet (höhö). Istället hittar serien nya vägar att gå så att man hela tiden sitter på stolskanten och biter på naglarna. Och nu har lillebror Gilbert (Steven R McQueen) blivit hunken nummer ett. *rowr*

Årets såpa: Nashville
Alltså, den är så härligt smaskig, countrysåpan Nashville. Plus har bästa musiken – och då gillar jag inte ens country vanligtvis, men till skillnad från Smash lyckas den här serien inkorporera sångnumren så att det känns som en naturlig del av handlingen. Och Connie Britton i all ära men Nashville är såååå Hayden Panettieres show. Bitch, please!

Årets svenska serie: Historieätarna
Erik Haag och Lotta Lundgren lyckades få hela min familj att sitta framför teven på torsdagarna. Det har väl inte hänt sen Razzels dagar… Läs min recension av Historieätarna HÄR.

Årets tv-personlighet: Chloë Sevigny
Ms Sevigny såg jag i inte mindre än tre olika serier (fyra, om vi ska räkna med Big Love, som jag följer i SVT-takt, med andra ord har jag en säsong kvar där…) i år. Hon hade huvudrollen i utmärkta brittserien Hit & Miss där hon spelade transexuell yrkesmördare. Hon dök upp i Louie, i en ganska dålig gästroll. Och hon hade en liten men grymt otäck roll i American Horror Story: Asylum. Hm, var hon inte gästdomare i typ Project Runway också? Minnet sviker, men jag vet att jag sett henne i mycket i alla fall.

Årets dokusåpa: The Voice US
Förra säsongen var jag Blake Sheltons number one fan, i år har jag bara haft ögon för Adam Levine. Han är så klok och rättvis. (Och het.) Jag kan inte hjälpa’t men The Voice har en speciell plats i mitt hjärta. Det blir intressant att se hur nästa omgång blir då både Christina Aguilera och Cee Lo Green har tagit ledigt och Usher och Shakira tar deras platser.

Årets överraskning: Grimm
Jag började kolla på övernaturliga krimdramat Grimm lite så där halvhjärtat samtidigt som jag gjorde annat men så plötsligt blev det skitbra och jag märkte att jag längtade till nästa avsnitt. Humorn gjorde sitt till, bromancen mellan Nick och Monroe likaså men framför allt gillar jag att de låter vissa arcer få ta sin tid och jag absolut inte kan förutsäga hur det ska gå.

Årets komediserie: Girls
Girls kom som på beställning mitt bland alla tillrättalagda serier där tjejer antingen är tjocka och roliga eller smala och snygga. I Girls är både tjejer och killar som tjejer och killar är mest och ingen bjuckar mer på sig själv än seriens skapare Lena Dunham. Jag som är lättgenerad såg flera avsnitt med _väldigt_ röda kinder… Läs min recension HÄR.

Årets genombrott: Lena Dunham
Av ovan nämnda anledningar. Hon bjöd både på något fräscht i serieväg och på sig själv, denna begåvade 26-åring, vars karriär vi bara sett början på.

Årets tv-comeback 1: James Van Der Beek
Don't Trust the Bitch in Apartment 23 är så oväntat rolig och rå - och så har den Dawson! Van Der Beek spelar – i likhet med alla andra som spelar sig själva – ett mer självupptaget alter ego. En som inte har fru och barn, men är åh-så-underbart-puckad. What’s not to like, liksom? Jag hoppas bara att den får leva kvar, tydligen hänger dess existens på en tunn tråd. *håller tummarna*

Årets tv-comeback 2: Julia Louis-Dreyfus
Hennes förra komediserie _avskydde_ jag, men Veep, där JLD spelar vicepresident Selina Meyer håller jag mycket högt. Hon svär, ljuger, har finnar på ryggen, bajsar på sig… Jag ser redan fram emot säsong 2.

Årets trend: Ta livet av populära karaktärer
Se längre ned, för exempel.

Årets upptäckt: Southland
Det tog sin lilla tid innan jag upptäckte Southland men herregud, vilken fantastisk serie! Jag såg girigt ikapp alla fyra säsongerna och kan nu inte nog betona hur mycket jag längtar till femte säsongen som har premiär 13 februari i USA.

Årets webbserie: Burning Love
Ken Marinos Bachelor-travesti var funny, funny, funny!

Årets "hej då och tack för kaffet" 1: Damages
Och ja, det var helt klart dags. Jag tyckte de första tre säsongerna var kanonbra men sen slog serien knut på sig själv och jag störde dessutom ihjäl mig på att det skyltades med ett visst datormärke genom hela sista säsongen. Billigt.

Årets "hej då och tack för kaffet" 2: Gossip Girl
Jag gjorde slut med Upper East Side-gänget för läääänge sen. Men hejdårå.

Årets "hej då och tack för kaffet" 3: Merlin
Min käraste guilty pleasure-serie har nått vägs ände. Buhu.

Årets felnedläggning 1: Awake
Det fanns så mycket mer att ge kände jag. Och sen hejar jag alltid på Jason Isaacs oavsett vad han är med i.

Årets felnedläggning 2: GCB
Jag njöt av de kristna bitcharna och tyckte serien var fnisskul.

Årets felnedläggning 3: Boss
Nu har jag inte sett klart andra säsongen men jag kan ändå garantera att den hade hållit för en tredje och avslutande omgång. Kelsey Grammer har aldrig varit bättre!

Årets bottennapp 1: The Newsroom
Jag vet att detta är en serie man _ska_ gilla. Älska rent utav. Men jag tyckte att de första avsnitten var dåliga. Mossiga. Och Jeff Daniels passar inte för rollen. Det enda som hände när jag tittade var att jag saknade Donna och Josh.

Årets bottennapp 2: How I Met Your Mother
I dag skäms jag för att jag jämförde HIMYM med Vänner, men faktiskt så var HIMYM riktigt, riktigt finurlig och kul. En gång i världen. Att den nu ska få en nionde säsong är bara plågsamt.

Årets bottennapp 3: Wermland Forever
Det var inte kul att vara värmlänning när den här ”realityn” började visas. Den fick Jersey Shore att framstå som högkvalitativ. Tack gode gud för att Hanna Hellquist och hennes Jakten på det perfekta livet kom och återställde värmlänningarnas heder och anständighet.

Årets 24: Hunted
Melissa George plutade sig igenom denna spännande spionthriller som hade en lång rad av twists and turns.

Årets mest underskattade serie 1: The Borgias
Jag tycker alldeles för få mennscher pratar gott om den här härligt dekadenta påvesåpan.

Årets "en roll hen måste älskat": Bobby Cannavales i The Boardwalk Empire
Att få spela en fullständigt bindgalen och labil gangster som är övertygad om sin egen förträfflighet och som älskar strypsex måste känts som en trippel jackpot för Cannivale. Lååångt ifrån "funky spunk"-killen i Sex and the City om vi säger så.

Årets upphämtning 1: Dexter
Den där töntiga mördarduon som utgjorde förra säsongen fick mig att tappa hoppet om Dexter men den här omgången har varit ypperlig!

Årets upphämtning 2: The Walking Dead
Alltså, när de höll till där på landet i andra säsongen så var jag i slutet beredd att överge dom. Varje avsnitt kändes hundra timmar långt och varje händelse drogs ut på i evinnerlighet. Men ju jädrar händer det ögonbrynshöjande saker i parti och minut. The Governor är ett strålande tillskott dessutom.

Årets tv-död 1: *spoilervarning* Den HÄR i Mad Men! Jag blev mycket ledsen.
Årets tv-död 2: *spoilervarning* Den HÄR i Boardwalk Empire (även om förra årets var långt värre)!
Årets tv-död 3: *spoilervarning* Den HÄR i The Walking Dead. Jag har läst serieböckerna men ändå, det kom så plötsligt…
Årets tv-död 4: *spoilervarning* Den HÄR i Sons of Anarchy. Jag förlåter aldrig Kurt Sutter för det här.
Årets tv-död 5: *spoilervarning* Den HÄR i Downton Abbey. Jag hade tyvärr spoilat mig själv men anyho.

Årets började bra men… 1: Arrow
Piloten var sjukt bra men sen började det snabbt gå utför, det är liksom samma, samma hela tiden.

Årets började bra men… 2: Community
Jag tyckte att serien började upprepa sig, alla karaktärer blev karikatyrer av sig själva och jag kunde förutsäga i stort sett varje avsnitt. Men 8-bitarseppen var kul.

Årets gäspning: Project Runway Sverige
Det var inga speciella fel på den svenska versionen, men det kändes som givet från början vem som skulle vinna, de stora personligheterna försvann snabbt och det fanns ingen Michael Kors-citatmaskin i juryn. Det blev trist, helt enkelt. 

Årets guilty pleasure-serie: Lost Girl
Jag spinner belåtet när jag får förlora mig i kinky fae-världen tillsammans med Bo och Kenzi. Snart dags för säsong tre!

Önskingar inför nästa år:
Att sci-fi-serierna som är på g är något att ha (återkommer i ett senare inlägg om dessa), att The Following (med Kevin Bacon och James Purefoy) håller måttet, att slutet på Breaking Bad blir precis så fabulöst som jag tror och att det blir en säsong till av Historieätarna.

Gott nytt år!

Det ska vara en blondin... i tv!

Emilia Clarke som Daenerys i GoT. Foto: HBO

Emilia som sig själv. 

Holliday Grainger som Lucrezia Borgia i The Borgias. Foto: Showtime

Holliday Grainger som sig själv.

Precis som Seriedrottningen häpnade jag över hur annorlunda Emilia Clarke som spelar Daenerys i Game of Thrones ser ut när hon är sig själv. Och hur mycket klädsammare den mörka hårfärgen är. Nu fick jag samma aha-upplevelse igen när jag såg Lucrezia Borgia aka Holliday Grainger irl. Också mörkhårig! Det trodde jag faktiskt inte eftersom hon till skillnad till Clarke har riktig porslinshy. Men där ser man. Dock tycker jag att Grainger passar lika bra i blont som i mörkt. 

The Borgias får en andra säsong

The Borgias. Foto: Showtime

Showtime är lyriska över hur bra påveserien The Borgias gått tittarmässigt och har beställt en andra säsong om tio avsnitt som ska börja spelas in i sommar för visning 2012. Men nog om det. Kan vi prata om hur snygg Cesare är? Alltså 25-årige François Arnoud från fransktalande delen av Kanada. Jag har inte sett honom i något annat tidigare men jag smälter varje gång han dyker upp i The Borgias. Ja, till och med i sina biskopsklänningar lyckas han se het ut.  *slurp*

Klänning är snyggt på rätt kille. Foto: Showtime

Recension: Game of Thrones

Bran Stark och Jon Snow i Game of Thrones. Foto: HBO

Om jag bara fick beskriva HBO-satsningen Game of Thrones med ett ord: Svinbra.

Det bästa är hur bra de lyckats med castingen! Även de personer som inte såg ut som jag hade tänkt mig köpte jag rakt av. Sen tror jag att det är ett plus för mig att jag läst böckerna. För mig var det lätt att hänga med i svängarna, men jag kan föreställa mig att de som är oinvigda kanske blev förvirrade av alla personer i det gedigna galleriet (som bara kommer att växa, mind you).

Jag kan också meddela de som tyckte det var mycket naket och dinglande tuttar att HBO ändå varit smakfullt restriktiva mot hur det beskrivs i böckerna. Han är allt en gammal snuskpelle, den gode George RR Martin. Men som alltid är det kvinnsen som måste visa allt medan männen bara behöver spela med bröstmusklerna och sätta på. (Intressant parentes: i Game of Thrones föredras doggy style. I de andra mantelserierna har kvinnan på topp varit vanligast förekommande än så länge.)  

Om jag ska göra en jämförelse med de andra mantelserierna: Camelot är som en veckoserietidning, lättläst och slarvigt tecknad men ändå fängslande och med tydliga klipphängare. The Borgias är som en Pulitzer-vinnande roman, den tar tid att läsa men med uppenbara kvaliteter och vinnande i längden. Plus att man känner sig duktig efteråt. Game of Thrones är den perfekta blandningen av de bägge. Som ett Sandman-album. Eller The Walking Dead. You dig?

Bästa citatet i första avsnittet: "The things I do for love." //Jaime Lannister
Ser fram emot: när Littlefinger kommer in i handlingen.
Tillägg 21:31: Åh, missade ju största vinsten med överföringen till tv-serie, att man slipper böckernas alla långrandiga kläd-, rustnings- och svärdsbeskrivningar. Yay!

UPPDATERAT 19 april: Glädjen eder, GoT-fans! HBO har redan bestämt sig för att ge serien en andra säsong! Detta trots att tittarsiffrorna inte riktigt var så höga som man kanske hoppats.

The Borgias vs Camelot

Jeremy Irons i The Borgias. Jamie Campbell och Eva Green i Camelot.

Två av tre mantelserier sedda, den tredje - Game of Thrones - dröjer till den 17 april.

Mantelserie 1, The Borgias, var, precis som jag trodde, The Jeremy Irons Show. Han njuter av sin roll och det syns. Neil Jordan som gjort precis allt från manus till regi har sett till att göra förföriskt vackra miljöer och han måste älskat att få gotta sig i allt det röda och färggranna i de katolska klädesplaggen. Men trots Irons och trots en i övrigt habil skådespelarensemble så blev inte premiäravsnitten annat än en prolog till kommande intriger. Saker och ting anades mer än hände. Bortsett från ett och annat giftmord och vällustigt vältrande i sänghalmen då. The Borgias utstrålar kvalitet och hantverk men behöver få upp farten lite och sluta hasa fram i pelargångarna.

Betyg: 3,5 roliga påvemössor av 5

Mantelserie 2, Camelot, var precis som jag trodde, de omotiverade nakenscenernas serie. Här är det inte så noga med historieskrivningen, huvudsaken att det blir åka av. Och det kan man ju inte hålla emot dom, för fort går de två avsnitten att se. Alla spelar över med bravur och den unge Arthur (Jamie Campbell Bower) lyckas inte hålla munnen stängd i en endaste scen. Han ser därför ut som en obegåvad bonnläpp. Svenskättade Eva Green spelar Morgana och kisar ondskefullt för att visa sina intentioner. Och James Purefoy gör bara en mer brutal version av Marcus Antonius (som han spelade i tv-serien Rome). Det är inte bra, det är inte välgjort men det är lätt att fastna i.

Betyg: 2 köttnappar av 5

Sen en rent allmän betraktelse rörande alla dessa "historiska dramer": aldrig förr har väl så många åderpålar ridits i tv-rutan. Det hör liksom till - för att riktigt exponera kvinnornas mjölkebyttor - att det ska vara kvinnan på topp så att säga. Är allt Basic Instincts fel?

I dag ska jag se The Borgias, Camelot och The Killing

Joel Kinnaman och Mireille Enos i The Killing. Foto: AMC

Om jag hinner. Omdömen kommer därefter. The Killing är extra intressant eftersom svenske Joel Kinnaman är med i en stor roll (och har redan blivit hyllad för sin insats). Men The Borgias är först på listan eftersom eh... det är Jeremy Irons, vällust och "the original crime family". Camelot tror jag i ärlighetens namn är ren - men uppiffad - dynga.

Läs gärna mitt tidigare inlägg om vårens tre "mantel"-serier The Borgias, Camelot och Game of Thrones HÄR!

Tre "mantel"-serier att längta till i april

Camelot. Foto: Starz

The Borgias. Foto: Showtime

Game of Thrones. Foto: HBO

April kommer med tre amerikanska mantelserier minsann. Jag ska se dom alla, men har givetvis mest och flest förväntningar/förhoppningar på Game of Thrones.

Först ut är Camelot. Ännu en version av Kung Artur-sagan. "Som den aldrig berättats förut", svulstar tv-kanalen Starz ut på hemsidan. Insert pubishårsperuk, antar jag. Ordet Anders Foghagen älskar att frottera sig med. Med bland andra Joseph Fiennes som Merlin och halvsvenska Bond-bruden Eva Green som Morgana. Den av serierna som känns billigast i sin produktion. Plus att Artur ser ut som en barnrumpa. Premiär 1 april.



Sedan, bara dagar efter Camelot, är det dags för Showtime-serien The Borgias med Jeremy Irons i huvudrollen. Taglinen är "Borgias – the original crime family". Så här skrev jag om den på TVplanetens tv-blogg: Serien är alltså The Tudors möter The Sopranos. Dessutom i regissören Neil Jordans händer (som givit oss The Crying Game, Michael Collins, Ondine och En vampyrs bekännelse). Och jag som läst The Family av Mario Puzo vet precis hur skrupulösa Borgias var (- och incestbenägna). Om man får tro hälften av vad som står skrivet överträffar verkligheten dikten ungefär tretusen gånger om. Och inte på ett bra sätt. Måste ses. Premiär 3 april.



Sist men by no means minst är det den 17 april premiär för emotsedda Game of Thrones på HBO. Det spottas ut teasers i en rent häpnadsväckande takt men jag har slutat titta på dom. Jag har sett tillräckligt för att känna en outsäglig pepp ändå! Fantastisk casting, rätta miljöer, dekor och rekvisita som är precis som jag tänkt mig. Det jobbiga är väl att med så högt ställda förväntningar kan domen bli hård. Let's hope not. Tagline: "Winter is coming." UPPDATERAT 28 mars: Game of Thrones-fantasten Johan Sporre kom med infon att Canal+ har svensk premiär för serien 4 maj.



Vilken serie ser du mest fram emot?

UPPDATERAT 28 mars: EW.com har gjort en snajdig och lättöverskådlig guide över de tre serierna. Kolla in HÄR!