Gnäll på Sons of Anarchy

Katey Sagal som Gemma.

Min favorit Opie (Ryan Hurst) och Tig (Kim Coates).

Jax (broadface Charlie Hunnam). Samtliga foton: Frank Ockenfels/FX

Jag har precis sett klart säsong 3 av Sons of Anarchy. Jag är mycket missbelåten. Utan att spoila för mycket för er som inte genomlidit trean så kan jag åtminstone säga så här mycket:

De två sakerna jag störde mig mest på:

* Irlandskopplingen. Den sög getost. Det enda som fattades för att göra illusionen större var en leprechaun med en "pot of gold". Och introt med frakking irlandsbetoning och flöjter? Tvi. Vad blir det härnäst? "Våra japanska bröder behöver oss, vi åker dit och fajtas mot yakuzan." Please, stanna på amerikansk mark. 

* Sonny Barger. Även om det är en kriminell mc-klubb vi följer måste väl inte Hells Angels ges en klapp på axeln i serien bara för det? Att bjuda in den amerikanske HA-frontfiguren Sonny Barger för att SoA-skaparen Kurt Sutter ska få en scen med honom känns löjligt konstruerat och lamt och ba: "Åååh, kolla här, Hells Angels är inga farliga killar, det är fina människor som kör mc och är som folk är mest." Well, efter att ha läst flera böcker i ämnet, däribland Dödens änglar, råder det inga tvivel om att Sonny och hans mc-bröder INTE är som du och jag. För att inte tala om kvinnosynen inom klubben. Som är extremt nedtonad i tv-serien.

Usch. Det är så synd på rara ärtor! Jag som älskade de två första säsongerna. Jag tycker i och för sig fortfarande att Katey Sagal förtjänar minst ett prestigepris för sin roll som mc-martriarken Gemma. Men serien som sådan har spårat ur. Och nej. Jag kommer inte att se nästa säsong.

En kul grej trots allt: Att Turbonegro spelades i sista avsnittet. Bästa låten också, Get It On. Kolla in videon HÄR - Euroboys bensprattel är dödligt coolt.