Hurra för American Horror Story: Asylum!

Här ovan min absoluta favoritscen ur AHS: Asylum. Jessica Lange sjunger The Name Game. *Spoilervarning: Se inte om du inte sett serien och tänkt göra det!*

Jag är så glad och tacksam för er bloggläsare som övertalade mig - när jag var vrångt inställd efter det katastrofalt b-iga slutet av säsong 1 - att se säsong 2 av American Horror Story. För säsong 2 var ju sju resor bättre! Och med ett extremt värdigt slut. Alla mina farhågor, som att de skulle använda samma skådisar eller fjanta till det med storyn igen, kom på skam. Varenda skådespelare var njutningsfull att se, från Lily Rabe (Sister Mary Eunice) via Jessica Lange (alltid!) till Sarah Paulson (Lana Winters). Sistnämnda fick jag en liten girlcrush på dessutom. Ian McShanes mordiska tomte inte att förglömma! Sen ska man inte heller missa att berömma musikvalen. Fantastiskt soundtrack! Ska jag betygsätta den här säsongen får den fyra starka A av fem möjliga. Se den!
Nota bene: AHS: Asylum utspelar sig på ett mentalsjukhus och innehåller extremt många våldsamma och blodiga scener. Inget för den känslige med andra ord.

Ok, ni har rätt - American Horror Story ÄR bättre nu

Bad Santa. Foto: Ryan Murphy/Twitter

Ni övertalade mig att börja se American Horror Story, säsong 2, fast jag var motvillig. Jag gillade första säsongens inledande avsnitt sjukt mycket men sen blev det bara pannkaka tyckte jag. Och slutet - skrattretande dåligt!
Men jag får ge er att andra säsongen har laddat om och funnit en skitläskig väg att gå. Fortfarande ett sammelsurium av hommager och lån från allsköns genrer (spöken, aliens, monster, satan... you name it) fast det funkar ju! Jag älskar också att förra säsongens skådisar återkommer i nya roller. Dessutom: Ian McShanes mordlystna jultomte är något alldeles extra... Så tack för att ni fick mig se även denna sässe.

Uppföljaren till Svärdet och spiran filmas

Tony Curran och Ian McShane i Pillars of the Earth.

Meningarna gick isär om miniserien Svärdet och spiran (Pillars of the Earth) som TV3 visade i januari. Jag gillade den, främst för att min Deadwood-favorit Ian McShane fick spela vällustigt ond präst. Nu spelas fortsättningen in. Den som läst Ken Folletts mastodontromaner vet att En värld utan slut (World without End) utspelar sig tvåhundra år senare så räkna inte med att återse några ansikten från Svärdet och spiran. Däremot ättlingar. Men katedralen - som kostade så mycket blodspillan - står kvar som centralsymbol. Även En värld utan slut blir en miniserie i åtta delar. Rollbesättningen pågår as we speak.