![]() |
Ladida-ladida. |
I går korades vinnaren av The Voice US, i måndags vinnaren av The Voice AU. Ingen överraskning i endera fallet. Men orkade jag se finalerna? Svar nej.
Överhuvudtaget tycker jag att allt efter knockoutrundorna är en enda lång transportsträcka till vinnarögonblicket. Dessutom. Ju färre de blir desto mer jönsande runt omkring. Massa spex och gästartister och i fallet med den amerikanska versionen mer utav den outhärdliga bakom-reportern Christina Milian. Jag älskar juryn i både AU och US men hur många varianter av ordet "amazing" klarar man av att höra i dessa långdragna nonsensprogram?
Nu undrar jag. Är det bara jag som känner så? Eller sitter ni alla som klistrade till det bittra slutet?