 |
| Ladida-ladida. |
I går korades vinnaren av The Voice US, i måndags vinnaren av The Voice AU. Ingen överraskning i endera fallet. Men orkade jag se finalerna? Svar nej.
Överhuvudtaget tycker jag att allt efter knockoutrundorna är en enda lång transportsträcka till vinnarögonblicket. Dessutom. Ju färre de blir desto mer jönsande runt omkring. Massa spex och gästartister och i fallet med den amerikanska versionen mer utav den outhärdliga bakom-reportern Christina Milian. Jag älskar juryn i både AU och US men hur många varianter av ordet "amazing" klarar man av att höra i dessa långdragna nonsensprogram?
Nu undrar jag. Är det bara jag som känner så? Eller sitter ni alla som klistrade till det bittra slutet?
5 kommentarer:
Jag följer The Voice US och tycker fortfarande om det men som du säger är live-sändningarna sega och jag "spolar" igenom stora delar av avsnitten. Speciellt den här säsongen när det har varit så många country-artister har jag inte orkat.
Jag kollar också både Us och Au varianten och älskar även jag alla jurymedlemmar :)
Allt du säger stämmer! Jag älskar att se Blind auditions och battle rounds.. men sen blir det bara för långdraget.. :/ Jag brukar spola igenom och kolla på de artister jag gillar i veckofinalerna, och sen bara kolla utröstningarna :)
Sara G och Lina: Då gör vi alla tre på samma sätt - spolar! Jag skulle _aldrig_ orka se ett liveavsnitt... eh... live.
Gött att inte vara ensam om detta beteende :)
Jag kollar bara själva auditiondelen, älskar juryn i båda varianterna, men ledsnar så fort det blir battles, så jag har liksom ingen aning vem som vinner, men jag bryr mig inte. Bryr mig bara om Blake :-)
Jag gjorde som du förut, men nu har jag lyckats hålla mig kvar, fast med spolknappen intryckt :)
Blake var min stora förälskelse de första säsongerna men jag har upptäckt att jag har blivit något av en Adam-fan de senaste två säsongerna. Deras kemi tillsammans är bara för gullig!
Skicka en kommentar