Snabbrecension: Orphan Black

Legio.

Den extremt korta versionen: Gatusmarta Sarah (Tatiana Maslany) bevittnar en ung kvinnas självmord och får en chock när hon upptäcker att kvinnan är en exakt kopia av henne själv. Innan polisen kommer till platsen tar Sarah kvinnans väska och bestämmer sig för att kolla upp vem hon var.

Sen tillkommer sidospår som en ex-pojkvän med kokain, en småkriminell gay fosterbror, en dotter som ska räddas från ett fosterhem - och fler kloner med olika accenter. 

Men BBC Americas nya serie Orphan Black har potential. Den är mer Misfits och Utopia än exempelvis Dark Angel. Orphan Black känns mer brittisk än amerikansk och har den där särskilda svarta humorn som inte amerikanerna kan bemästra. Men jag önskar att de kunde ta livet av ex-killen som är sjukt jobbig och att de kunde gjort brollan mindre klyschig. Dock längtar jag efter att få veta mer om Sarahs kloner, vilka de är, hur många de är, varifrån de kommer och i vilket syfte. Och Tatiana Maslany är ett fynd.