Stenmark är viljans mästare i Mästarnas mästare

Ingemar Stenmark. Foto: Mårten Levin

90-gradersutmaningen.

Evy Palm. Foto: Mårten Levin

Tankar efter säsongens första avsnitt av Mästarnas mästare.

* Det var två veteraner som fick min största respekt, Ingemar Stenmark och Evy Palm. 54 respektive 68 år gamla. Att Stenis skulle vara bland de bästa räknade jag iskallt med men den positiva överraskningen var i sanning Evy.  Hon drämde till och vann första tävlingen, när de hängde i armarna ute i vattnet. VANN! Och hon kom på en fantastisk tredjeplats i den jobbiga 90-gradersutmaningen. Slagen av bara Stenmark och Hanna Ljungberg. Stenmark vann för övrigt den grenen efter att ha visat vad ren vilja gör. Han sa själv efteråt att han tänkt ge upp två minuter innan men fick kämparglöd av att se de andra åka ur. Imponerande är bara förnamnet. Vinnarskalle galore!

* Anders Limpar verkar vara en riktigt skön snubbe. Det sociala mittnavet. Och så stockholmsk! Inga "ä" nånstans, bara "e". Trening. Ja, jevlar.

* Pekka Lindmark och Robert Prytz står för de två som kanske inte riktigt hållit formen... inte för att de nånsin verkat varit i topptrim, men ändå. Fast de är underhållande. De påminde mig mer än lovligt om Berra och Robban i Sällskapsresan när de satt och tittade på när Stenis simmade i poolen.

* Det här med att Prytz lät som en full Zlatan när han pratade?

* Säsongens värmlänning: Kenny Bräck. Jag hade glömt hur otäck den där olyckan var 2003, shit pommes frites! Jag beundrar honom för att han tog sig tillbaka - och detta efter bara 18 månader. Och jag beundrar honom än mer för att han tog beslutet att hoppa av direkt efter comebackracet. Modigt och moget.

* Slutligen. Kvällens citat: "Att se Ingemar Stenmark dyngrak - det är ett mål" - Anders Limpar. Instant classic.

Se första avsnittet i SVT Play.